Etiketter

,

När jag föddes 1948 var min mormor Anna (yngre syster till Agda) död sedan många år. Agda hade varit lite av reservmamma för min mor Ann Marie och blev därigenom ”reservmormor ” och även gudmor för mig. Agda hade inga egna barn så jag, mina syskon och våra kusiner blev lite av barnbarn för henne. Jag var äldst i den skaran. På dopfotot i famnen på ”mormor Agda” är jag iförd den dopklänning som broderats med mitt namn och därefter med alla födda efter mig i släkten. Klänningen finns nu på Tre Bäckar.Tre Bäckar var ett fantasiskt hus att åka till som barn. Vi tog oss ner från Strängnäs på dåtidens grusvägar fyllda av förväntan över det äventyr som väntade vid ankomsten. Huset och trädgården var som gjord för lek och upptäckt. Jag har nog snokat i varje vrå, allt i från källarens doftande garnförråd till Agdas hemliga penthouse på taket. I vävsalarna har jag åkt på sittstolarna i den enorma vävstolen och förundrats över brodyrateljéns vackra arbeten. Det stora vardagsrummets ljus och färg och inredning går aldrig att glömma. Den stora gula soffan måste ha varit gjord av extra prima material så många barnskutt den tålt.

I trädgården utforskade vi bäckarna och dammarna och alla blomsterrabatter. Särskilt lupinerna doftade oemotståndligt gott. Blev man sugen på en smörgås smög man sig sedan in i köket som hade en frisk doft och där en stor rund ost alltid erbjöd sig som pålägg.

Jularna var än mer magiska. Väl anlända drog hela följet upp på Billingens sida och den största gran som kunde övermannas fälldes och släpades ner till Tre Bäckar. Den restes sedan i stora vardagsrummet och nådde för ett barnöga nästa upp i taket. Under granen växte sedan fram en enorm hög med klappar. På julafton kom dessutom tomten smygande från trakten av bassängen med en fackla i handen och en stor säck på ryggen. Det dröjde många år innan vi genomskådade tomtens identitet, ”moster Karin”, dvs. Agdas syster.

Karin var lite sträng – hon höll i firmans räkenskaper – och residerade i en egen lägenhet en trappa upp från vardagsrummet. Hon var dock en modern kvinna med körkort och jag undrar om hon inte tog den lilla DKW:n ända ner  till Öland en sommar då vi tältade vid Böda och då både Agda och Karin kom på besök.

När jag tog studenten 1968 deltog både Agda och Karin i min fest, som två pastellfärgade grand old ladies. Bägge hade alltid en högst personlig klädsmak med mycket färg och lättsam form.

Sen gick åren.

Som vuxen vill jag nu veta mer om Agdas liv. Vad drog henne till textilkonsten? Vad fick henne att välja väg? Hur såg hennes sociala liv ut? Männen? Vännerna? Hur stort är hennes konstnärskap? Dessa och många andra frågor hoppas jag få svar på i det projekt som nu startats av Agda Österberg Sällskapet.

Har du som läser detta pusselbitar att bidra med så hör gärna av dig. Du finner sällskapets adress på hemsidans förstasida.

Robert Vikström

agda_dop

Annonser